sokratisk samtalsmetodik

I fredags fick historisk bakgrund till sokratisk samtalsmetodik och även möjlighet att öva denna typ av samtal i gruppen. Vanligtvis finns ett underlag för samtalen som deltagaren har tid att fundera över innan samtalet.
Vi hade i ett av samtalen följande klipp som underlag:

Klippet återger den omdebatterade händelsen på den danska djurparken där de avrättade en frisk giraff som mat till lejon. 

I samtalet agerade jag tillsammans med en annan kvinna samtalsledare vilket innebar att vi skulle formulera frågor till gruppen. Medan vi gjorde det, formulerade gruppen sina individuella mål med samtalet samt gruppens mål vilket kom att vara att alla skulle delta aktivt. 

Det var svårt att formulera öppna frågor, särskilt om ett ämne där jag själv kände ett väldigt starkt engagemang och ställningstagande. Vår öppningsfråga var: Skulle du kunna tänka dig att besöka djurparken igen efter händelsen? Därefter var våra följd frågor, hur kan man tolka detta, och vad innebär det? Har människor och djur lika värde? 

Det var intressant att praktisera sokratiska samtal, som samtalsledare var kanske de svåraste att hålla sig ifrån att lägga sig i diskussionen och ställa vinklade frågor. Vår grupp fick igång aktiva samtal och alla var delaktiga.

Jag ser dock att det kan finnas viss problematik med metodiken. Jag tror att människor generellt tenderar att vilja vara politiskt korrekta vilket kanske inte i denna metodik ger chansen att utveckla ett samtal. Det hade varit intressant att iaktta om ett sokratiskt samtal i en barngrupp skiljer sig från ett i en vuxengrupp.